Förr tyckte jag att ivern att förklara mitt lands särart, som jag delar med manga, var onödig och farlig. Vore det inte bättre att skapa och bearbeta vår egen verklighet än att ställa oss frågor? Realiteterna kan man inte förändra genom att begrunda, dem måste man uppgå i. Om något skiljer oss från andra folk är det vad vi skapar och inte vår alltid lika tvivelaktiga särprägel, som kanske bara är frukten av ständigt skiftande yttre omständigheter. Jag ansåg att ett konstverk eller en konkret handling definierar mexikanen bättre än den skappsinnigaste beskrivning…”
Så skriver en av Latinamerikas mest älskade författare, mexikanen Octavio Paz, i den äntligen till svenska översatta klassikern Ensamhetens labyrinth. Det är en medryckande läsning om vår mänskliga natur och om människans villkor I dagens värld. Men framför allt är den en kärleksförklaring till det mexikanska folket, som aldrig upphör att förvåna Paz med sin pompa, vårdslöshet, nochalans och lidelse.
* Esta contraportada corresponde a la edición de 1984. La Enciclopedia de la literatura en México no se hace responsable de los contenidos y puntos de vista vertidos en ella.